Igår hände det oundvikliga. Första försöket blir ju aldrig så bra, och stacken har sett lite farligt utåtlutande ut. Det lät väldigt vackert när delar av den föll. Och vädret var fint och vi på gott humör. En stund senare hade vi byggt upp den igen, med ny strategi. Snabbare minskande diameter.
Första stacken återuppbyggd efter ras
Nu är den i alla fall klar, och det finns förmodligen ungefär lika mycket ved till. Det som tar mest tid just nu är huggning. För det är ju väldigt skönt att ha det hugget, så det är bara att ta in. Enklare att stapla också.
Det får väl bli en till stapel, av något slag. Frågan är var.
Lämna ett svar